Förtydligande kring IPT och eventuell modifiering av metoden

Det har gått en dryg månad sedan föreningen genomförde sin årliga nationella IPT-konferens. Utifrån att IPT som metod visar sig användbar över världens alla hörn och med olika målgrupper, kändes det så inspirerande att svenska behandlare inom olika verksamheter delade med sig hur de utövar IPT eller för in delar av IPT i deras befintliga arbete. Anpassningar var ledordet och det rörde anpassningar både utifrån patientgrupp, terapeutens tidigare erfarenhet och anpassningar för att möta upp krav i verksamheten.

De flesta deltagare uttryckte att de var inspirerade och påfyllda av dagens innehåll. Styrelsen har emellertid även fått in feedback kring konferensens innehåll av en natur som innebär ett behov av förtydligande vad föreningen står bakom i vår syn kring metoden och hur mycket man kan modifiera för att det skall kallas IPT.

Om IPT, bakgrund, evidens, teori och metodik

IPT kom till som en metod att behandla och förhindra återfall i depression, utifrån en modell som beskrivs i Gerald Klermans  bok från 1984 och som senare även presenterats med uppdaterad forskning i böcker av Myrna Weissman och John Markowitz. Därefter har IPT visat sig verksam vid olika förstämningssyndrom som bipolärt syndrom, dystymi och vid samsjuklighet av annan psykisk eller somatisk ohälsa. IPT har visats verksam vid alla åldrar och världen över. Även vid olika ångestsyndrom som ex. PTSD och ätstörning har IPT ett vetenskapligt stöd.  Den semistrukturerade metoden vars hoppfulla, nyfikna terapeutiska hållning kommer ur dynamisk stödterapi och positiv psykologi, har fokus på affekter, jobbar med utforskande öppna frågor och strävar på ett kollaborativt sätt att tillsammans med patienten förstå kopplingen mellan aktuella identifierade symtom och det i personens liv som just nu påverkar och påverkas av dessa. Att med utgångspunkten att vi som relationella varelser påverkas känslomässigt vid konflikter, förluster och förändringar som rör vår identitet, våra sociala roller och relationer med viktiga andra, styr valet av fokusområdena rollförändring, Interpersonell konflikt, Komplicerad sorg och interpersonell sårbarhet. Genom att skapa en förståelse kring sin situation och sina behov samt kommunicera dessa till viktiga andra, strävar IPT att skapa symtomreduktion, förbättrade relationer ökad livskvalitet, känsla av gemenskap och stärkt agentskap. Vanligtvis presenteras IPT som en korttidsterapi som är 16 gånger för vuxna och 12 gånger för tonåringar. Studier har visat på kortare interventioner vid mildare tillstånd och längre kontakter vid mer omfattande problematik. Det är dock uttalat att det finns en given ram från början när terapin börjar och slutar.

En central del i IPT är att uppmärksamma rörelsen vad gäller symtomförändring och då IPT kommit till i ett forskningssammanhang är det givet att utvärdera effekten i behandlingen varje gång. När vi kliniker gör olika anpassningar i stort och smått och av olika skäl är detta ofta kreativt och för att möta upp de människor vi möter. John Markowitz skulle sagt; - ”Om du kan göra si eller så med den eller den patientgruppen? Tja.. Gör en pilotstudie, utvärdera, skriv en rapport och diskutera resultat och metod med kollegor. Sen kan vi se om det funkar och om vi tycker att det fortfarande är IPT :).

Baserat på detta kan vi konstatera att någon av presentationerna på vår konferens nu i oktober, ex. FB-IPT, har studerats enligt golden standard (RCT) och implementeras utifrån den modellen inom Bup. Andra presentationer har pågående pilotprojekt och andra behöver studeras i effekt för att säga vara ett verksamt tillvägagångssätt. Så fler pilotprojekt! :) Jag tänker också att vi behöver skilja på när vi använder tekniker ur vår tidigare förvärvade verktygslåda som ett sätt att nå fram med IPT. Det står ingen stans om du får eller inte får använda whiteboard, om man skall fylla i olika formulär, måla, använda känslokort osv. Där har vi olika terapeutiska stilar och kan inspireras av varandra och vara uppmärksamma på att det inte tar fokus från principerna i metoden. Detta är en balansgång som inte alltid är enkel.

Med allt detta sagt är det föreningens utgångspunkt att IPT primärt skall utföras på det sätt det är presenterat av i Klermans & Weissmans manual för vuxna, Mufsons för ungdomar och Dietz för tweenies. Svensk vård har successivt infört betydligt mer korta interventioner på olika håll -  med kortare tid än vanliga terapisessioner och där man inte självklart bokar in ett återbesök. På vilket sätt IPT kan komma till nytta i detta vårdkontext behöver prövas och studeras. Det kan eventuellt vara mycket hjälpsamt.

MEN det är inte något som vi ser uppfyller kraven för att definieras som en fullvärdig behandling att kalla Interpersonell psykoterapi, inte heller IPT-brief eller IPC, då det snarare rör sig om IPT-inspirerade tekniker än en terapi. OCH för tydlighets skull så anser vi inte att det kan tolkas vara det socialstyrelsen menar när de rekommenderar IPT för vuxna och unga inom svensk sjukvård. 

Styrelsen IPTS