IPT BLOGGEN

IPTBLOGGEN:s  Veckobloggare är:    V19  Thomas Ström IPT hl, v20 Malin Bäck IPT hl,    v21 Unni Bonnedal IPT hl, v22 Niclas Kullgard IPThl, v23 Sigridur Gunnarsdottir IPT hl, v24 Christine Strandh IPT terapeut, v 25 Hanna Hartleb IPT terapeut, -sommaruppehåll- v36 Börje Lech IPT hl, v 37 Anna-Karin Åkerman IPT hl, v38 Karin Hammarstrand, v 39 Annika Ekeblad IPThl,    V40 Thomas Ström IPThl,   v41 Eva Flyum IPThl

Vecka 41

IPT på vestkysten av Norge.

Etter en fantastisk sommer er vi nå tilbake til de kraftige høststormene.  Det kjennes merkelig nok kjent og beroligende ut.

Dette er mitt første innlegg på bloggen, og jeg håper dere forstår norsk. Litt om meg selv til de som ikke kjenner meg. Jeg er klinisk sosionom, og jobber som terapeut på en offentlig poliklinikk. Jeg har anvendt  IPT siden 1999. Jeg fikk mine første veiledninger (handledning) av samme terapeut som Sigridur og Thomas. Senere har jeg  veiledet andre terapeuter i IPT, og med hjelp av Sigridur  og den svenske IPT-foreningen blitt godkjent IPT-veileder.

Det har ofte overrasket meg hvor hurtig (snabt) mange pasienter ved hjelp av IPT evner å gjøre positive endringer i livet sitt, og hvordan (hur) nytten av dette sprer seg i pasientens nettverk. I noen år har jeg hatt gleden av å veilede en gruppe terapeuter i IPT, og en av dem har nettopp hatt en pasient med et slikt ekstra hurtig lindrende forløp, med store og gode ringvirkninger i pasientens nære nettverk. Det var en glede å se gjennom video av den siste timen denne uken. Dette var et solskinnsforløp, og solskinnsforløp virker som  vitamininsprøytning på alle terapeutene i veiledningsgruppen. Jeg velger å dele en kort verson av denne solskinnshistorien med dere i mitt første blogginnlegg.

Pasienten, som er en av de mange kvinner som har levd et nokså selvutslettende liv. Hun har strevd med tilbakevende depresjoner, men aldri gått i terapi før.  Hun har en datter, som er alvorlig kronisk syk og har stort behov for hjelp i perioder. Barnet er blitt 27 år. Pasienten anklaget seg selv for at hun ikke maktet å hjelpe datteren mere og bedre. Hun hadde dårlig samvittighet både fordi hun ble irritert, og fordi hun tenkte at datteren var kravstor og viste lite hensyn. Det økte hennes bekymringer at hun selv ble eldre og kjente at egen kapasitet minket. Ved å utforske egne behov, og forventninger til seg selv og andre, kom det fram et i undertrykt ønske om selv å få mer forståelse og hjelp til omsorgsoppgavene fra familie. Det var en ny og noe skremmende opplevelse for henne, å oppdage at hun måtte hevde seg selv bedre for at det skulle være mulig for familien å se hennes behov og ønsker. Rolleteoriens perspektiv virket hjelpe henne til å få litt avstand og overblikk, som gjorde det lettere å sette ord på nyopplevelsen. Ikke bare oppdaget hun at  hun hadde egne ønsker, men også at hun selv motvirket andres mulighet til å forstå hva hun behøvde hjelp til. I tillegg gikk det opp for henne at hennes forståelse av andres  forventninger kunne være feil, og det oppstod et behov for å sjekke ut dette. Som fokusområde ble hun og terapeuten enig om rollekonflikt , i hovedsak med datter, men også ektemann. Begge konfliktene var lukket, og hun begynte å åpne konflikten overfor ektemann allerede etter 2. IPT time, og fikk positiv respons umiddelbart. Deretter gikk det, etter et første famlende forsøk, på samme måte overfor datteren. Nettverkskartet hjalp pasienten å oppdage villige og gode hjelpere for datteren, også på områder pasienten selv ikke har kompetanse.  Depresjonen lettet i takt med at den ene tyngende oppgaven etter den andre ble løst i fellesskap med datter og resten av familien. Sammen fikk de ordnet med mer hjelpebistand fra kommunen.

Pasienten forteller at både datter, ektemann, andre barn/svigerbarn gir uttrykk for stor lettelse over å bli inkludert, etter at hun ble mer  åpen, tydelig og selvhevdende. Ekteskapet har fått en større nærhet og felleskap, som hun nesten vantro nyter.

Slett ikke alle terapier hos oss har et så velykket forløp og resultat, men det er heller ikke sjelden. Jeg har stor tro på at det er nødvendig at terapeuter anvender en metode de selv stoler på, noe denne terapeuten nå gjør. Terapeutens grundige arbeid med å gjøre problemforståelsen tydelig og felles, var trolig viktig for at pasienten fikk tiltro til metoden. I tillegg ga terapeuten sterk anerkjennelse av og interesse for pasientens følelser, noe som tillot denne pasienten å tillate seg å kjenne på, og stole på egne følelser som rettesnor i eget liv.  Jeg tenker en stor styrke er at IPT har en så lett forståelig ramme, og som på tross av at den er strukturert , er enkel å tilpasse for løsning av ulike menneskers problemer.

Hilsen Eva Flyum

 

 

Vecka 40

Spridningen av IPT som behandlingsmetod har varit i blickfånget för den internationella föreningen även så att bredda användningen av IPT metoder till allt fler diagnosgrupper.

Veckan för mig har varit ett arbete i den andan. Fick en förfrågan från en Affektiv enhet i Danmark att berätta om varför de skulle välja att använda sig av IPT som behandlingsmetod. Det blev ett givande möte för oss båda. De visade ett mycket positivt mottagande av metoden. Det som jag f f a tror de tog emot med gillande var den enkla och jag tror för alla den övertygande rationalen. Att man i IPT arbetar med de känslor som uppstår i relationer och patienten får lära känna sig själv i dessa reaktioner, (”mood-event”) Även det att det inte är patientens fel att hen  reagerar med symptom/besvären utan det är en brist i stöd som fattas dem är en mycket tilltalade och humanistisk inställning . En hjälp till självhjälp som ser till att de får vad de har behov av.

Det gavs möjlighet till handledning på några av ,som jag upplever  svåra ärenden. Vi hjälptes åt tillsammans med hela teamet att se hur man skulle kunna använda de tankar som finns i IPT att arbeta med de  patienterna som togs upp. Vi fann flera möjliga IPT-ingångar till att se som alternativa lösningar för en förändring. Här även ett exempel som en bräddning av IPT användning . Föreställningen som man tyvärr kan få höra, att metoden inte passar för svårt sjuka  patienter ,  så är inte fallet som man b l a kan se med de olika manualer som finns  b l a för bipolära tillstånd som dystymi.

En annan breddning av IPT- som jag ser är viktig och nödvändig för att metoden mer allsidig, är att använda IPT vid ångest. En artikel som är rätt ny tar bla Markowitz upp detta, alltså hur fungerar IPT vid ångetsbehandling. En artikel som jag f ö fick av Malin Bäck som styrker det faktum att inte bara patienter behöver stöd och hjälp utan även IPT handledare . ( J.Markowitz J.Lipsitz, B.Milrod Critical review of outcome research on interpersonal psychotherapy fore anxiety disorders. Depression and anxiety 31:316-325  Wiely 2014) Där författarna gör en kritisk analys av de forskningrapporter som finns om IPT och ångestbehandling. De finner bla annat att IPT inte får det utfall som exempelvis KBT får men finner också svagheter i forskningsuppplägg som ger kanske ett sämre utfall en vad det behöver vara för IPT. De konstaterar även att IPT ger ett relativt gott utfall.

Vi behöver nu ”våga” använda IPT även vid ångestbehandling. Vi får återkomma till detta senare.

Kattegatt  ombord på  Stena Danica 2014-10-03

Thomas Ström

 

vecka 38

I mitt arbete som IPT-Terapeut och IPT-Handledare har jag mer och mer kommit att intressera mig för hur jag kan integrera kunskaper om känslomässigt undvikande och affektreglering i IPT. Ett exempel på detta är klienter som har problem med en sund självhävdelse, vilket är en vanlig interpersonell svårighet och som ofta blir central i många IPT-terapier. Klienten undviker de känslor som uppstår i samband med att hävda sina egna behov, och undviker de situationer där hen hade behövt stå upp för egna värderingar och det hen själv behöver. I IPT behandlingen blir det viktigt att hjälpa klienten att se hur detta konfliktundvikande är symtomförstärkande och försvårar etablerandet av ömsesidiga, stödjande relationer.  Synliggörandet av detta samband blir sedan en motiverande faktor till att pröva nya kommunikationsstrategier i viktiga relationer. På så sätt ökas den egna toleransen för dessa affekter och förmågan till känsloreglering påverkas i en mer adaptiv riktning.

Ett annat område där affektreglering i IPT blir tydligt är med klienter som reglerar känslor av osäkerhet genom att ständigt söka andras stöd och hjälp. Detta ger kortsiktigt en ökad känsla av trygghet, men på längre sikt upprätthåller det en bristande självtillit eftersom man inte tränar på att lösa situationer på egen hand. Detta kan få negativa konsekvenser för de interpersonella relationerna eftersom andra till slut inte orkar tillmötesgå personens ständiga hjälpbehov. I IPT behandlingen behöver dessa klienter öva på att skilja mellan situationer där det är adekvat att söka stöd, och situationer där det förstärker symtombilden och de interpersonella svårigheterna. Klienten kommer då också behöva öva sig på att stå ut med känslor av osäkerhet och otrygghet. På detta sätt kan förmågan till känsloreglering förändras på ett positivt sätt samtidigt som relationer till andra kan förbättras.

Motsatsen till klienter som är överdrivet beroende av andra är de klienter som uppvisar ett relationsmönster av överdriven självständighet. Anknytningsteoretiskt är detta personer med undvikande anknytning. Att förhålla sig till andra genom överdriven självständighet är ett sätt att undvika känslan av att vara beroende av andra eftersom man är osäker på om andra kommer finns där för en. I förlängningen blir det ett undvikande av känslor kopplade till att bli övergiven, lämnad, och sviken. Dessa personer blir ofta extra sårbara vid exempelvis depression och behöver därför prova sätt att närma sig andra med hjälp av IPT-terapin. Det innebär att våga ta risken att närma sig andra trots osäkerhet om de kommer att finnas där. Detta leder till en förbättring av både den interpersonella förmågan och förmågan till känsloreglering, samtidigt som måendet påverkas i en positiv riktning.

Karin Hammarstrand, 17 september 2014

 

 

IPT Bloggen v.37

Härom veckan, den 29 augusti, hade psykolog Annika Ekeblad sitt 60%-seminarium vid Linköpings universitet. Som säkert många av er känner till arbetar Annika med en avhandling som bygger på en jämförande studie där IPT vid depression jämförts med KBT vid depression för patienter inom vuxenpsykiatrin. Det är första gången som IPT studeras i en randomiserad studie i Sverige. Materialet består av 90 psykoterapier och allt är nu insamlat, förutom 12 månadersuppföljningen som inte är riktigt klar. Studien är ambitiöst upplagd och en mängd olika instrument och mått har använts, både för att mäta utfall men också processmått. Dessutom används ett par kognitiva test (bl a FAS).

Det starkaste intrycket som jag tar med mig från seminariet är att det är ett gediget och stort material som Annika samlat in med hjälp av medverkande psykoterapeuter. Fortsättningsvis ska det bli riktigt spännande att följa resultaten och slutsatserna av denna studie!

Jag tänkte också ta upp tråden från förra veckans blogg; det på en gång enkla och genialiska i att som i IPT fokusera på relationer och människan som social varelse vid psykisk ohälsa. Det verkar som om allt fler av oss intresserar oss för att utvidga tillämpningen av IPT till att använda det vid andra tillstånd än depression. Personligen har jag förhållit mig relativt strikt tidigare och både som handledare och som terapeut varit försiktig med att använda IPT med klienter som inte är deprimerade. Förra hösten träffade jag dock en kvinna; flykting, analfabet och diagnosticerad med svår PTSD. Det var för henne otänkbart att gå in i någon psykoterapi eller behandling som innebar exponering. Påverkad, som jag var, av John Markowits pågående forskning om IPT vid PTSD bestämde jag mig för att prova IPT. Det blev en snårig väg att söka sig fram på, men nu snart ett år senare kan man konstatera att psykoterapin varit framgångsrik och att den här kvinnan fått en ny tro på framtiden.

Indiansommarhälsningar

Anna-Karin Åkerman

 

Vecka 36

Enligt UNHCR är 45 miljoner människor just nu på flykt och varje dag får 23 000 ytterligare lämna sina hem på grund av krig, konflikt eller brott mot mänskliga rättigheter. Av dessa är det en rännil på 220 män, kvinnor och barn som idag söker skydd i Sverige.

Samtidigt marscherar fascister och nazister på våra gator medan polisen galopperar bland motdemonstranter. Mörka krafter vinner framsteg runt om i Europa. Ofta med samma gamla retorik där svaga grupper ställs mot ännu svagare och det annorlunda lastas för alla tillkortakommanden. Det känns som tretiotalet är tillbaka. Det är lätt att bli uppgiven. Lätt att tänka att man inget kan göra. Om man inte vill bli nedtrampad av hästar och nazister.

Som vanligt glömmer man anledningen till varför flyktingarna kommer hit. De som ringer på vår dörr bär nästan alltid med sig erfarenheter av våld och övergrepp. Traumatiska upplevelser som de genom att söka asyl försökt få ett slut på. Det som redan hänt kommer man dock inte undan. Ofta bär den flyende med sig de traumatiska erfarenheterna som en svårhanterligt tejpbit. Hur de än försöker bli av med den klistrar det fast någon annanstans. För ungefär var tredje når besvären en sådan nivå att man kan diagnostisera dem som PTSD. Diagnosen visar sig i regel i form av flashbacks, överdriven vaksamhet inför nya trauman och generellt undvikande av sådant som påminner om traumat. Den drabbade blir också ofta likgiltig inför omgivningen och kan även helt isolera sig. Och det blir inte bättre för att man blir utsatt för nya trauma här.

För den som behärskar IPT finns dock en chans att göra en insatts för att hjälpa några av de traumatiserade. Många av flyktingarna har genomgått smärtsamt sorgliga händelser utan att kunna bearbeta dessa, de har med flykten hamnat i fullständigt nya omständigheter som inte är så lätta att hantera, omständigheter som ibland ger upphov till konflikter. Teman som vi känner igen från IPT-behandling av andra diagnoser.

 

En pilotstudie (Bleiberg & Markowitz, 2005) har visat att IPT leder till generell förbättring av alla symtom vid PTSD. Antalet behandlade i studien var dock för litet för att man skulle kunna dra några egentliga slutsatser. En större studie förväntas publiceras inom en snar framtid. I en annan randomiserad och kontrollerad pilotstudie utförd i Egypten (Meffert m fl, 2014) behandlade man 22 Sudanesiska flyktingar som led av PTSD och depression med enbart sex sessioner IPT.  Trots att  det var snabbutbildade behandlare utan tidigare behandlingserfarenhet förbättrades flyktingarna signifikant i jämförelse med de som stod på väntelista.  Detta gällde såväl PTSD-symtom, depression som interpersonell våldsamhet. Själv har jag genomfört en (!) behandling och med bra resultat. Det verkar som denna hjälp till självhjälp att komma igång med sitt liv på främmande mark fungerar. Och att många då har kapacitet att hantera sitt trauma själva.

Som resultaten från studierna visar finns det en stor potentialen med att fokusera behandlingen av PTSD på framtiden, sociala färdigheter och interpersonella svårigheter. Som man gör i IPT.

Kanske kan vi bidra till en något mänskligare framtid. Trots allt.

 

Börje Lech, söndagen den 7 september 2014.

 

 

Vecka 24

På den senare tiden har ovanligt många personer med diagnosen utmattningssyndrom kommit till mitt mottagningsrum. Målet är förstås att rehabilitera dem så snart som möjligt. Det är emellertid en process som tar tid. Tillsammans med klienten reder vi ut vilka stressorer som finns i hens liv, såväl yttre som inre. De yttre brukar för det mesta vara lätta att identifiera. Klienten har lätt för att se vad som orsakar stress i hens yttre omgivning, ofta är det jobbet. Men när det kommer till insidan har många svårt att se hur de  lägger krokben för sig själva genom att inte acceptera den rollförändring som det innebär att ha en /sådan/ diagnos.

Att inte kunna erkänna för sig själv att man inte har samma energi och ork som tidigare gör att många går omkring med alltför låg självkänsla alltför länge. Man mår dåligt för att man inte presterar lika bra som man brukar. Man känner inte igen sig själv. Det gör i sin tur att återhämtningen tar längre tid än vad den borde.

Här har det varit stor nytta för mig att använda mig av  IPT’s fokusområde ”Rollförändringar”. Här finns exempel på frågor och andra tekniker som man kan använda när någon har fått en diagnos i allmänhet, som innebär en förändring i livet. Men utmattningssymtom i synnerhet eftersom de också innefattar inslag av depression. Den diagnos som IPT ursprungligen togs fram för.

Christine Strandh

 

Vecka 23

IPT Sommer blogg

Hei her kommer en liten IPT sommerblogg fra meg. Det er varmt i Trondheim for tiden, 28 grader.

Det synes vi at er varmt her nord.

Jeg har for tiden en kandidat i veiledning. Hun er snart ferdig med sin andre pasient og blir da kvalifisert som IPT terapeut på B-nivå. Hun har jobbet veldig bra og terapien har gått bra enda pasienten har hatt mange vansker og mange kriser. Fokus for dette ærendet har vært Komplisert sorgreaksjon. Det er et fokusområde som ofte kan vise seg å være vanskelig. En sorg som ikke oppleves og bearbeides. Livet går i stå og pasienten lider mye men klarer ikke å orientere seg mot fremtiden og begynne å leve igjen. Livet gå i stå. Viktig i dette fokusområdet er ofte en skjult ambivalens. Den avdøde kan tenkes å ha hatt både gode og mindre gode sider. Det er ofte slik at det føles som et tabu å snakke «negativt» om den som er død. Derfor er det viktig med å være bevist dette forholdet som terapeut. Et annet viktig forhold er at terapeuten må først fokusere på de positive sidene ved avdøde, «det positivt ladede objekt» må tas frem først av terapeuten slik at pasienten kan «tåle å ta innover seg» de mindre positive sidene slik Freud ville ha sagt det. Sorgfokuset krever at terapeuten er aktiv og tar frem sorgen og savnet. Pasienten vil ofte unngå og vil unnvike å gå inn i smerten ved tapet. Som sagt IPT kandidaten som jeg veileder nå har lyktes godt og gjort et godt arbeid i forhold til denne pasienten.

Selv holder jeg på med en IPT pasient. Fokusområder er konflikt. Her har det vært en skjult konflikt i alle år mellom ektefellene. Depresjonen ble utløst for ett år siden da pasienten ble klar over at ektefellen ikke tok hensyn uansett og ville ikke endre sitt drikkemønster. Alkoholen ble viktigere enn forholdet. Her er vi i starten av terapiprosessen. Veldig interessant og flott pasient. I konfliktfokus er kommunikasjon og kommunikasjonsanalyse veldig sentralt element. Uten en grundig gjennomgang av hva som er kommunisert og på hvilken måte er essensielt og utrolig sentralt i dette fokuset. Mange terapeuter har vansker med å være så insisterende og fokuserte på akkurat dette. Man kan føle seg uhøflig som terapeut men som regel opplever ikke pasienten det slik. Snarere tvert imot vil pasienten bli klar over sin måte å kommunisere på. Det gjelder både kommunikasjon av følelses messige opplevelser og på hvilken måte man verbaliserer sine tanker, ønsker og behov. Klart og tydelig eller uklart og utydelig.

Jeg har også planlagt å ta en IPT pasient til høsten. Der ser fokus ut til å bli rolleforandring. Forteller mer om det siden.

God sommer til dere alle.

MVH                    Sigridur

Vecka 21

Vecka 14 förra gången jag bloggade och nu har det plötsligt gått sju veckor och det är min tur igen.

Jag sitter med en galopperande förkylning, en röst som i veckan lade av mitt under intensiv undervisning, och kastar då och då ett öga på valprognoserna i EU-valet. Det känns oroande när man tittar på resultaten. Vi i Europa har stora problem att lösa framöver

Hur har IPT-veckan varit?

Den har gått i psykologstudenternas tecken. Trevligt nog så har intresset för IPT spridit sig bland studenter. De är i slutet av sin utbildning och arbetar med patienter både enligt psykodynamisk och KBT-metod. Det har varit roligt att vara med när de i övningar och teoretiska och kliniska seminarier visat att de integrerat kunskaper från tidigare patientarbete med de nya kunskaperna i IPT. Detta känns hoppfullt för spridningen av IPT. Parallellt träffar jag Steg-2 studenter och handleder  deras IPT-patienter. Spännande och utmanande med patienter som är äldre men också andra patienter från vuxenpsykiatrin. Det som då och då kommer upp är vad som händer med balansen i ett äktenskap när en person som  varit deprimerad under lång tid blir mer aktiv och  börjar uttrycka sina behov mer klart. Med risk att bli alltför generaliserande kan man fundera över kvinnlig depression och det patriarkala strukturen. Vad har män och kvinnor för förväntningar på varandra i samband med stora förändringar i livet, åldrande, barnafödande etc?

Vad mer? Jag fortsätter handleda terapeuter som strävar på för att nå mestadels B-nivå, men också ett par stycken som håller på med sin D-nivå och fyller sin portfölj med olika sorts ärenden. För att få tillgång till grupp fyra har de ibland fått gå utanför sin egen verksamhet.

I fredags kväll var jag på avslutningsmiddag för de avgående psykologstudenterna för trettionde och sista gången. Det har varit ett privilegium att få vara med  när dessa sammanlagt 1300 psykologer har lämnat universitet för att gå ut i ett allt tuffare arbetsliv. En av studenterna kom fram efter middagen för att säga att hon  tagit till sig att man i rollförändringen från student till  psykolog bör vara i kontakt sig med studiekamrater, så att man kan hjälpas åt i stället för att enbart konkurrera, när man står där på bron mellan de två tillstånden. Det gladde mig.

Göteborg den 25 maj 2014

Unni Bonnedal

 

 

vecka 20

–          Hur har Ni haft det sedan vi träffades sist?….

Den inledande frasen i en IPT-behandlings mellanfas, en väldigt naturlig inledning på ett mellanmänskligt samtal. De flesta av oss börjar automatiskt berätta om hur vi har haft det i våra liv tillsammans med oss själva och andra , vad vi gjort och hur vi mått,  när vi får frågan.  Hur är läget liksom? Inte konstigt att IPT kallas för köksbordsterapi.

I IPT är kopplingen mellan ”mood-event”  en ständigt pågående rörelse i vilket samtalet rör sig. Samtal kring måendet… över till relationer… åter till känslor eller symtom som tycks ha med den aktuella situationen att göra och sedan åter in i relationen. Ibland stannar vi upp, känner efter en stund, checkar av att vi bägge förstår att vi förstått att det här verkar ha med varandra att göra; måendet/känslor och relationerna… och så fortsätter det.

Under dagens arbete hör jag mig upprepat fråga ”hur har du haft det i din relation till XX sedan vi sist sågs ? Har du pratat med henne om det du våndats för så? Kan vi tillsammans fundera kring hur samtalet blev och hur det påverkade ditt mående? Fick du sagt det du hade föresatt dig, blev det begripligt och ledde det till att du kände dig mer förstådd?

Jag noterar att vi går in med så olika rädslor i ett samtal med människor i våra liv; rädslan att verka klängig när man söker stöd, rädslan att bli övergiven, hånad, osedd. En kille sa till mig en gång; – Skräcken att vända sig till någon annan i sitt dåliga mående och inte bli förstådd är värre än all ensamhet, jag håller mig hellre för mig själv…  Ett annat, så pass vanligt tema att jag börjar tänka att det är centralt i IPT, är rädslan att uttrycka sina behov och att dessa inte uppfattas som viktiga för den andre. Att bli sedd och tagen på djupt alvar av en annan betydande människa känns som ett grundläggande behov… att någon är nyfiken på mig, vill förstå mig.

Jag hör hur vi benar i blandade känslor till nya roller människor har gått in i, hur viktigt det är att förstå vad man tampas med, vad man behöver och vem man kan vända sig till för att hantera situationen.  Något annat jag har uppehållit mig kring i dag är hur olika vi tar till en så kallad sjukroll. Att få höra att man uppfyller kriterierna för en depression kan väcka så olika känslor; någon blir lättad, någon annan blir rädd, känner skam – Jag som alltid fixar allt, hur hamnade jag här? Att prata om det aktuella måendet som ett tillstånd som man just nu inte rår för men som vi tillsammans kan jobba med, tycker jag ofta är en bra ingång. Ett sätt att kunna se på sitt mående och sin livssituation på ett mindre värderande sätt. Att betrakta måendet – en avvikelse från hur jag uppfattar mig annars. Kanske kan jag börja överväga att andra människor kan få ta del av mitt mående, att de kan få vara ett stöd, mitt team. Hur är det för mig att vara människa med andra, vem är jag när jag skall entra den sociala scenen? Hur är det nu i min depression och hur är det annars?

Detta är ett utdrag hur min dag har varit, vilket språk som kommit bli mitt sätt att prata om mående, känslor och relationer; – Hur har du haft det?

Jag skall nu natta mina barn. Den bästa stunden på dagen. De älskar när vi ligger i sängen och pratar om hur vi haft det; Vad har varit ditt bästa och ditt sämsta i dag? Hur har du haft det sedan vi låg här sist…..

Malin Bäck

 

 

Vecka 19

Nu är det för en månad sedan som följande mail kom nerdimpande i mailådan, mejlet frågar John Markowitz  följande :

“ I’m supposed to give a symposium at the American Psychiatric Association Annual Meeting in New York next month on ”IPT: An Underused Resource. Can you kindly tell me about any IPT dissemination projects of which you’re aware? I’m aware of some, but I’m sure not all”

”IPT:En underutnyttjad resurs” är alltså rubriken på Markowitz anförande på den kommande APA-konferens i New York. Måste bli ett intressant seminarium. Jag kan tycka att det i Sverige är samma sak, en underutnyttjad resurs. I en undersökning som Socialstyrelsen genomförde 2011 visade det sig att 9 landsting använder sig av IPT(av de 13 som hade svarat) 102 patienter, 673 sessioner (detta gäller de 13 av de 21 landstingen som har lämnat in uppgifter till SoS)  Det är vad jag vet den enda undersökning som har gjorts i ett försök att kartlägga förekomsten av IPT i Sverige. Men jag tror att det inte rör sig om så få ärenden som får IPT behandling. Inte ovanligt att de frågor som skickas ut till landstingen besvaras ibland av tjänstemän utan direkt klinisk erfarenhet eller kunskap vilket gör dessa siffror mycket osäkra. Det skulle vara intressant att få en bild, en ögonblicksbild av IPT förekomst i landet .

Du som läser denna blogg, skulle du vilja skicka mig uppgifter hur många ärenden som du använder dig av IPT som behandlingsmetod, just nu. Ange gärna även var i landet som du arbetar.  Skicka det till strom.thomas@gmail.com   TACK. Jag kommer att redovisa resultatet i en senare blogg.

Östersund 2014-05-07

Thomas Ström

 

 

 

 

 

vecka 18

För 3,5 år sedan började min kontakt med IPT genom att vi som gick Barn- och ungdomspsykoterapeut programmet på Umeå universitet skulle lära oss IPT-A som metod, för att arbeta med deprimerade ungdomar, när vi hade ungdomsblocket på utbildningen. Kursledningen hade träffat en svensk psykolog, Ulla Lith-Hobson verksam i Canada, på en IPT konferens i USA. Hon hade utbildats i IPT-A av Laura Mufson (som skrivit manualen) och kunde tänka sig att utbilda oss i IPT-A. Vi skulle alltså lära oss metoden och sedan ha handledning med Ulla via webben och även skicka ljudfiler till henne för att genomföra B-nivån. Vi blev de första i Sverige att lära oss IPT-A och det kändes mycket spännande och roligt att få ta del av denna användbara och verksamma metod men oroligt kring tekniken… hur skulle det gå att ha handledning digitalt??

Nu, drygt 3 år senare, är vi 4 stycken från utbildningen som har haft Ulla i handledning genom 3 år och gått genom C nivå till D nivå och ska handleda egna grupper i IPT-A på den nya kursomgången Barn- och ungdomspsykoterapeuter på Umeå Universitet. Ulla har fortsatt att utbilda i IPT-A inom BUP, i både Eskilstuna och Stockholm.

För ett par veckor sedan var vi 4 blivande handledare i Umeå tillsammans med Ulla för att delta i hennes teoriseminarier och träffa våra handledningsgrupper. Vi fick illustrera hur man gör en relationscirkel, kommunikationsanalys och rollspel bl a för studenterna. Det var häftigt och mycket bra att få hela teoriavsnittet ännu en gång. Det gav både nya idéer och påminnelser om metoden och det som jag kanske inte är så bra på att göra. Vi kommer att fortsätta ha handledning på handledningen med Ulla och det känns tryggt.

Till vardags i mitt arbete på BUP Skärholmen använder jag IPT-A hela tiden och har flera terapier i gång. Jag finner att ärendena ofta är komplexa och att det i många fall inte blir den enda insatsen men att det är mycket användbart för att arbeta just med depressionsproblematiken.  Igår t ex bestämde jag tillsammans med en 14 årig flicka och hennes mamma att starta en IPT-A behandling parallellt med en avgränsad insats från vår mellanvård kring sömnrutiner och att familjen försöker byta skola för flickan. Det är min vardag tänker jag, att ungdomarna behöver stöd till förändring på flera plan.

Att handleda kommer att tvinga mig att fördjupa min kunskap vilket jag ser fram emot.

Stockholm 2014 04 30

Hanna Hartleb, socionom och leg. psykoterapeut

vecka 17

Sedan några år tillbaka jobbar jag på en intern företagshälsovård. Det gör att jag träffar allehanda klienter i olika åldrar med olika bekymmer.  De har problem i sina relationer, upplever förluster, ställs inför nya utmanande arbetsuppgifter. Som har svårt att hantera arbetslivet och dess krav. Lika omväxlande som det finns gemensamma drag hos oss människor när vi inte är i balans. Tyvärr har vi på senare tid fått begränsningar att hålla långa behandlingar utan direktiven uppifrån är att vi måste begränsa oss till korta samtalsserier som ska vara cirka fem gånger.  Det gör att jag inte kan hålla så många långa ”vanliga”  IPT-terapier men jag har stor nytta av mina kunskaper i den inriktningen ändå.

Det finns så mycket bra tekniker och förhållningssätt i IPT så det går att hålla de kunskaperna vid liv ändå.  Det finns inte en vecka utan att jag använder mig av olika tekniker, frågeområden och förhållningssätt inom IPT´s fyra olika områden. I går kom en 25 årig kvinna som hade mist sin pappa oförväntat i höstas.  Förra veckan en ensam ledsen medelålders man som undrade vad det var för fel på honom när relationerna på jobbet och privat havererar.

Som företagspsykolog jobbar jag också mycket med förändringar och det som följer i dess svallvågor. Det är tätt mellan omorganisationerna. Det skapar osäkerhet kring yrkesrollen på flera olika sätt. Ett annat område är konflikthantering, där även IPT har ett särskilt fokusområde med många bra infallsvinklar som man kan använda sig av även vid kortare interventioner.

För egen del håller jag på att flytta från ”landet” in till stan. Jag lämnar mitt kära gamla hus, en fd lanthandel, utanför Lidköping, som blev för stort att ta hand om. Till förmån för en ny fin lägenhet invid ån inne i stan, till en ny livsstil, som det heter. Med blandade känslor. Som bl a förändrar min vardag, närheten till mina goda grannar till exempel. Men nya möjligheter till stans evenemang. Även det är en slags rollförändring. Nu väntar nya tider… .

Lidköping 2014-04-25                   Christine Strandh

 

Vecka 16.

Hej, jeg er styremedlem i IPT.se og var med på å stifte IPT.se i New York i 2008.

Jeg vil prøve å skrive på svensk/norsk – svorsk. Jeg hadde ferie i forrige uke og var da på Island og besøkte familie og venner. Jeg har kun vært på jobben i 1 og 1/2 dag i uke 16 da vi har fri i Norge halve onsdagen, torsdagen og fredagen. Derfor har det ikke vært så mye klinisk arbeid i denne uka.

Litt om meg selv.

Jeg er utdannet klinisk sosionom og har også adjunkt kompetanse (flere fag) fra NTNU. Jeg har arbeidet klinisk på en psykiatrisk øppenverd i over 30 år. Der har jeg hatt mange pasienter i IPT.

Jeg har holdt på med IPT siden 1994 så jeg har 20 års IPT jubileum snart. Jeg er høyst sannsynlig den første IPT terapeuten i Norden. Den gangen var kravet fire fullførte cases. Hyggelig å se at IPT vokser og spres. Artig å se den internasjonale diskusjonen på mail – kontakten som foregår akkurat nå. Der fremkommer i hvor stor fart IPT spres for tiden. Det er John Markowitz som nå samler inn informasjon om IPT og dens utbredelse over hele verden.

Jeg er også trenet i IPT for bulimi. Deltok i en veiledningsgruppe med Christopher Fairburn.
Jeg er utdannet veileder og har som sagt holdt på med IPT i 20 år. Jeg har selv alltid hatt flere IPT pasienter i min kliniske praksis helt fra 1994.

Jeg var med på stiftelsen av den internasjonale organisasjonen for IPT, ISIPT i San Diego i 1996.  Til stede der var å bla John Markowitz, Myrna Weissmann og andre IPT selebriteter. Det var på et APA møte som ble holdt i San Diego. Som sagt en lang fartstid.

Jeg var veileder i utdanningen av terapeuter i korttids terapeuter ved Linköpings Universitet som var igangsatt av prof. Rolf Holmqvist.

Jeg har også veiledet en del terapeuter i Norge fremtil B nivå.

Jeg har ikke så mye veiledning for tiden. Jeg har en kandidat som snart er ferdig med B nivå. Så veileder jeg veiledningen hos Eva Flyum som har en gruppe terapeuter som utdanner seg til B- nivå.

Jeg har stor glede av å veilede. Det er ett av det morsomste som jeg gjør.

Jeg har nylig avsluttet en IPT terapi med et utmerket resultat. Alltid like tilfredsstillende å se at metoden virker og at pasienten blir bra.

Jeg vil så ett slag for IPT for traumebehandling. Jeg har alltid interessert meg for traumer og traumebehandling.  Jeg har selv gjennom årene arbeidet mye og med svært alvorlig traumatiserte mennesker både norske og flyktinger. Det har dreid seg om kompliserte og vedvarende/langvarig traumatiserte mennesker. Det har vært langtidsbehandlinger for det meste.  Det jeg synes man kan ta fra John Markowitz sin IPT for traumer (se det) er hvor viktig det er med sosial kontakt og støtte. Det er jo selvklart viktige elementer i IPT. Særlig traumatiserte mennesker lider under isolasjon og ensomhet. Så det er et viktig punkt å være oppmerksom på.

 

Ellers

God Påske til alle.

Trondheim 17. april 2014

Sigridur E. Gunnarsdottir

 

 

 

 vecka 15 

Denna veckan gick verkligen i IPT-andan. Under måndagen handledde jag 14 terapeuter i Region Skåne. De är nu på sluttampen för att nå B-nivå i IPT, vilket är himla kul. Det är min andra grupp i Region Skåne som får utbildning upp till B-nivå vilket gör det till en av landets största satsningar på IPT i ett enskilt landsting. Det fortsatte med ytterligare handledning för annan grupp i Skåne som arbetar inom missbruksvården där terapeuterna mestadels har familjeterapeutisk bakgrund, vilket verkar vara en lyckosam kombination med IPT.

På onsdagen åkte jag till Toronto för att börja min utbildning i IPSRT (Interpersonal and social rhythm therapy). En variant av IPT för olika Bipolära tillstånd dvs Bipolär med tyngdpunkten på mani eller depression. Det visade sig att de även arbetar med diagnosgruppen för ungdomar och även i gruppbehandling. Efter ett misslyckat byte i Washington, då jag missade anslutningsflyget till Toronto, kom jag i alla fram och kursen med Ellen Frank var väldigt givande och praktiskt inriktad. En hel del rollspel och session med en patient som kom live för terapi med Ellen. Hon kommer även att handleda mig så att jag kan börja handleda och utbilda i IPSRT, kul och utmanande. I Toronto han jag även med några museum, lite stadsvandring och NHL-matchen mellan Toronto Maple Leafs och Winnipeg Jets. Toronto förlorade på hemmaplan, till publikens besvikelse. Matchen var trots allt en himla trevlig upplevelse där nästan 20000 fans klarade av att heja på sitt lag utan att det blev slagsmål, mord eller hejaramsor som är inriktade på att hata eller nedvärdera motståndarlaget. Det var ju hoppfullt efter händelsen med 4-barns pappan som blev dödad i Helsingborg i samband med en allsvensk fotbollsmatch.

På vägen hem under måndagen var det dags för handledning med terapeuterna i Skåne igen och sedan hem till familjenJ

Halmstad 2014-04-09

Niclas Kullgard

 

 

Vecka 14

 Jag började min vecka genom att begrunda att jag vid veckans slut skulle bl en bloggare likt Blondinbella eller andra trendsettare och funderade om livet nu kommer att te sig annorlunda.

Veckan startade med en handledningsgrupp IPT för BUPare. BUP har satsat på IPT-utbildning av sina terapeuter, vilket påverkat verksamheten på ett oväntat sätt: det blir slagsmål om kamerorna för inspelning.

I slutet av veckan träffade jag min steg 2 grupp med erfarna terapeuter som genom sin talang tar IPT till oväntade höjder. De har tillämpat IPT inom geriatriken, vilket jag tycker är oerhört intressant och utmanar mina fördomar när det gäller förändringsmöjligheter.  Det är fascinerande att se att man kan förändra styrkeförhållandena i ett femtiofemårigt äktenskap. Kanske är det så att vi faktiskt förändras varje dag och den dagen vi upphör att förändras så dör vi.

Jag börjar också fundera över mitt val av områden inom yrket. Jag började på BUP, gick över till ätstörningsvården och dess unga patienter, har varit intresserad av personer mitt i karriären som kliver av pga stress och depression och slutligen tycker jag att människor som är riktigt gamla, och som behöver hjälp med rollförändringar i samband, med sjukdom, förlust av partner och trettioåriga konflikter, är det mest fascinerande man kan tänka sig. Tänk vilka tidslinjer det blir. Jag förbereder själv så smått en rollförändring då jag inom ett år ska pensionera mig från Göteborgs Universitet och äga min tid i större utsträckning. Det som gläder mig allmänt är att jag ser att intresset för och spridningen av IPT ökar. Samtidigt ökar behovet att förstå v a d är det som är verksamt i IPT. De fyra förändringsmekanismer som Markowitz hänvisar till i sin artikel ”Mechanisms of change in interpersonal psychotherapy”(se Thomas blogg!)  enhancing social support, decreasing interpersonal stress, processing emotions och improving interpersonal skills är klargörande.

Min vecka avslutas med ett sjuttioårskalas hos en väninna som jag känt i fyrtioett år. Hon är ett bra exempel på  hur viktigt social support är i livets olika skeenden.

 

Göteborg den 5 april 2014

Unni Bonnedal

 

 

Vecka 13

Veckan som gått har passerat i en anda av interpersonell psykoterapi för mig…. Föreningen IPTs hade styrelsemöte i onsdags J , jag har träffat 4 av mina handledningsgrupper som alla jobbar aktivt med IPT ute i landet inom olika fält och så har jag äntligen börjat läsa boken ”Handbook of interpersonal psychology” av Horowitz och Strack. Det är en antologi kring interpersonell psykologi i ett bredare perspektiv. Myrna Weissman har i och för sig ett kapitel om IPT men boken tar annars upp teorier, forskning, bedömning och behandling som rör interpersonell psykologi i stort. Då den tar upp olika aspekter av interpersonell teori, ex ett kapitlet jag läste i dag; Interpersonall processes in the anxiety disorders”, fördjupas det interpersonella sammanhanget runt diagnosen, vilket kan vara hjälpsamt för IPT-terapeuten även om det inte handlar om IPT-manualen i första hand.

Som ni vet är IPT inte bara verksam vid depression. Hetsätningsstörningar och i synnerhet Bulimia nervosa är en psykiatrisk problematik där IPT har forskningsstöd sedan början av 1990-talet. Svensk ätstörningsvård erbjuder dock främst KBT. I början på mars i år examinerades emellertid 18 IPT-terapeuter med specialinriktning på IPT vid BN. Under hösten 2012 till februari 2014 har det pågått en IPT-utbildning i Riks-Äts regi. 7 olika ätstörningsenheter har bidragit med erfarna psykoterapeuter med olika terapibakgrunder till denna utbildning, där även omfattande datainsamling har gjorts. Utöver totalt 6 dagars teori har terapeuterna genomfört två utbildningsterapier, en depressionsbehandling och en terapi för BN. I samband med utbildningen översattes en engelsk manual IPT-BN (m) som har sitt ursprung från Leichster där man fått goda resultat vid användandet av metoden. Materialet kommer kunna beställas av Riks-Ät med restriktionen att man bör vara IPT-terapeut och ha erfarenhet av problematiken för att få del av manualen. Nu pågår ett implementeringsarbete på enheterna för att IPT- BN(m) skall bli ett självklart alternativ i behandlingsutbudet vid BN och angränsande tillstånd. Terapeuterna erbjuds fortsatt handledning och fortsatt datainsamling pågår varför vi hoppas på flera kommande publikationer på området. I veckan påbörjade jag och IPT-terapeut Cristina von Scheele en interventionsstudie kring den första utbildningsterapin som ju är patienter med samsjuklighet; depression och ätstörning. Vid dessa terapier har fokus varit på depressionen och inte ätstörningen. Skall bli jättespännande att kika på!

 

// Malin Bäck, IPT-terapeut nivå D relatera@me.com

 

 

Vecka 12

Jag börjar med min vecka som hade sin start i Umeå på Universitetet där jag träffade studenter som gick på Psykoterapeutprogrammet med ungdomsinriktning. En av de metoder som de får praktisk träning i är IPT-A. Det är andra omgången på Psykoterpeutprogrammet som man har IPT-A  som en av de psykoterpeutiska teknikerna. De som kommer att handleda på utbildningen är några av de elever som gick på förra omgångens IPT-A utbildning . De har haft handledning av Ulla Lith-Hopson under mellantiden och är nu uppe i ca 10 ärenden. Ulla kommer att fungera som handledning på handledningen under utbildningstiden. Ulla är psykolog och verksam i Vancouver i Kanada. Hon har gått utbildning till IPT-A handeldare under ledning av Laura Mufson. Laura som är grundaren av IPT-A. På detta sätt får utbildningen en internationellt ”godkännande”  av  sin IPT-A .

En fråga och fundering som oftast kommer upp när man beskriver IPT är att den har likheter med KBT. En likhet som i mycket är skenbar. Det är en korttidbehandling och mycket praktisk orienterad där finns likheter men den har en helt annat fokus än KBT. Att se att den som lider av exempelvis depression är inte bara en som har en svaghet, b l a betingat av tidigare erfarenheter, utan är även en som behöver mera stöd och  i bland hjälp för att befria sig från symptomen.  Kanske i första hand genom ökad kontakt med människor som finns i hennes närhet. En artikel som beskriver dessa mekanismer tydligt är ”Mechanisms of change in interpersonal therapy (IPT) finns att få tag på

http://w  ww.sciencedirect.com/science/article/pii/S0272735813001281

Det är den första artikeln som jag känner till som gör ett försök att beskriva  hur IPT fungerar, som jag därför rekommenderar

Östersund 2014-03-20

Thomas Ström                                           strom.thomas@gmail.com

Kommentera